Varför finländare blir dåliga självmordsbombare

Terrorexperter har haft svårt att förutse nya attacker. Att förutse jordbävningar har varit mer framgångsrikt. I brist på framgångar borde man använda alla medel för att ta reda på var riskgrupperna finns.

I ett försök att förklara hur en självmordsbombare som vill bli martyr tänker använde Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah en liknelse:

”Föreställ er att ni befinner er i en bastu. Det är mycket varmt, men ni vet att i rummet bredvid finns luftkonditionering, en bekväm stol, klassiskt musik och en cocktail. Då är det lätt att gå in i detta rum. Så skulle jag förklara för en västerlänning hur en martyr tänker.”

Men liknelser fungerar inte lika bra överallt. Finländare är visserligen västerlänningar men det finns skäl att tro att finländare hellre vill stanna i bastun än frysa i ett kallt rum. Även svenskar längtar till varmare bredgrader efter en lång vinters kyla.

För det andra är åtminstone de unga finländarna mer benägna att uppskatta hårdrock än klassisk musik. Detta borde varit klart efter Finlands senaste melodifestivalframgång. Svensk hårdrock har alltid varit litet tamare (kom ihåg Europe!) och kanske därför är risken för terrorattacker större i Sverige. När det gäller Finland utgör den äldre generationen med förkärlek för Sibelius Finlandia en bättre kandidat för självmordsuppdrag.

Till sist men inte minst vet alla att en finländare som sitter i bastun helt klart föredrar att dricka sin öl i bastun framför att gå ut för att dricka en cocktail. Vissa heteronormativa mönster är svåra att bryta. Men kanske Mark Levengood utgör den största terrorrisken Finland förmår producera och borde bevakas bättre av SÄPO.

Förlåt Hassan och Mark för denna analys, men samhällsvetenskapens framsteg går inte att undvika.