Vem är den känslomässiga terroristen?

Jag skrev i mitt förra inlägg om ”den känslomässiga terroristen”. Vem är han och varför vill han (eller hon) ta till våld mot civila? Det är svårt att uttala sig om gårdagens gärningsman. Vad vi vet om honom är att hans far är halv kurd, halv arab från Irak, om modern kommer från Chechenien. Fadern var med i Saddam Husseins Baath-parti och därmed fick han förmodligen ingen religiös uppväxt i stil med många talibaner i Pakistan.

Men, som jag skrev igår, så är det samtidigt utmärkande att den nya generationen terrorister kan radikaliseras snabbt oavsett tidigare sociala, religiösa eller ideologiska status. Huvudfaktorn är att de utsätts för en känslomässigt tilltalande världsbild av en duktig demagog.

Även om terroristorganisationernas ledare kan ha upprättandet av en islamisk stat som sin drivkraft, är många av de snabbradikaliserade mer känslomässigt beroende av något annat.

De flesta muslimerna anser att speciellt USA och Israel inte har behandlat den islamiska världen väl då Palestina fortfarande är ockuperat och man stödjer diktaturer i Mellanöstern. Men detta räcker inte till att skapa en terrorist. Däremot är situationen allvarlig om en person som söker mening i sin tillvaro och är lättpåverkad blir övertygad om att det är hans eller hennes uppgift och plikt att hämnas alla orättvisor med mera våld.

Den känslomässiga terroristen är inte en klassisk vänsterterrorist som är ideologiskt styrd och aktivt försöker att skapa en ny världsordning. Även vänsterterrorister kan drivas att döda för att hämnas sina döda kamrater, men för den känslomässige terroristen är hämnd huvudverksamheten. Han vill hämnas alla de döda som västvärldens militära inblandning i muslimska länder har orsakat. Hon vill upprätta profetens och islams ära då någon skymfar den i en karikatyr.

Det hela påminner mer om klantänkande från en annan tidsålder än religion. De flesta har förhoppningsvis redan lärt sig att hedersmord inte har något med traditionell islam att göra, att man hänvisar till religion som en dålig ursäkt för mordiskt beteende. Men för att bättre bekämpa den känslomässiga terroristen måste samma insikt styra även vår förståelse av den muslimske terroristen.

Han är muslim men drivs inte längre av traditionella religiösa värderingar, inte heller av vanlig rational choice logik. Men just på grund av att det är ära och hämnd som han har i kikaren så måste motåtgärderna bli likadana. Äran och hämnden måste ersättas med mer positiva och konstruktiva känslor.

Problemet är att man förstår hur hedersmördare fungerar, och man satsar på att locka unga människor tillbaka från organiserad brottslighet genom att erbjuda bra argument och en mer positiv världsbild i gengäld. Men idag förstår inte samhället tillräckligt bra den radikaliseringsprocess som några muslimer utsätts för på internet eller i samtal med effektiva demagoger. Inte eller har samhället satsat på att ersätta demagogernas argument med en alternativ världsbild.

Det är lätt för Reinfeld att säga att man ska lita på demokratin och det är lockande från ett liberalt perspektiv att anta att det allmänna inte ska blanda sig i religiösa angelegenheter – om någon radikaliseras så är det SÄPOs uppgift att ta hand om det. Med det löser inte grundproblemet.

Det bästa sättet att hindra terrorattacker i Sverige är att satsa på de ”vanliga” muslimerna. De kanske inte har samma ork och tid för att propagera en mer konstruktiv världsbild som skulle ersätta de mordiska demagogernas destruktivare alternativ. Och det räcker inte med ett par imamer som bryr sig och nämner i fredagspredikan att terrorism är av ondo. Det krävs mer omfattande satsningar och projekt.

Staten och kommunerna ska inte känna sig blyga. Islam och muslimerna är en del av Sverige och kan inte lämnas ensamma för att bekämpa radikal islam utan tillräckliga resurser. Risken finns att ”den känslomässige terroristen” annars får övertaget.