Terrorismen har kommit till Sverige. Det verkar kanske litet överdrivet att säga så då gärningsmannen enbart lyckades döda sig själv. Men attentatet var egentligen den perfekta attacken om man ska följa de klassiska manualerna: maximera mängden skräck i förhållande till antalet döda, agera rationellt genom att överväga om skadan av att förlora stöd i allmänhetens ögon är mindre än den förväntade nyttan av att skada civila. T.ex. PLO kalkylerade tidigare att den förväntade nyttan av att dra allmänhetens uppmärksamhet till palestiniernas predikament var värd den möjliga skadan.
De senaste åren har vissa analytiker menat att den nya typen av terrorism avviker från denna bild av mer restriktiv våldsanvändning och är mer spektakulär i och med att den söker att maximera antalet döda. Och på sätt passar även dagens gärningsman in i bilden eftersom så kunde ha blivit fallet om det tekniska hade fungerat bättre.
Han tillhör uppenbarligen generation 2001 som agerar mer känslomässigt än kalkylerande. För dem är en någorlunda realistisk målsättning mindre viktig än att sträva efter att rätta till det som man ser som världens orättvisor. Även vissa tolkningar av islamisk jihad bidrar till det hela genom att anbefalla krigsföring även när det inte finns någon chans att lyckas.
Men sorligt nog har terroristernas förståelse av den legitima defensiva krigsföringen blivit synnerligen skev. Det beror antagligen just på att de agerar mer känslomässigt än rationellt kalkylerande. Varken målsättningarna eller metoderna är realistiska. Det hela avspeglas i den mycket kortare radikaliseringsprocessen som utmärker generation 2001.
Om många tidigare terrorister så att säga ”mognade” sakta och därmed var mer ”medvetna” om sina gärningar och kunde även lättare upptäckas av myndigheterna, så radikaliseras de nya gärningsmännen mycket snabbare. Inom ett halvår kan en helt till synes vanlig människa irra runt med sprängmedel runt midjan. Det enda som krävs är en olycklig blandning av personlighet, yttre omständigheter och ideologisk påverkan.
Terroristerna har funnits här länge. Men det som börjar utmärka den nya generationen terrorister eller dess hejaklack är att de är numera ofta uppvuxna i Sverige. Antagligen hade även dagens gärningsman flyttat till Sverige som bara tioåring. Därför är terroristerna inget yttre hot. Bara terrorismen som ideologi är en importvara. Men även den håller på att bli mer och mer en inhemsk produkt då dess demagoger håller på att finslipa sin argumentation och sitt sätt att rekrytera för de svenska förhållandena.
Erfarenheterna visar att det inte finns någon typisk gärningsmannaprofil vad gäller etnicitet, ålder eller utbildningsnivå. Det är lätt att känslomässigt påstå att det är muslimerna i allmänhet som är problemet. Men i verkligheten är det bara de svenska muslimerna som kan förhindra eller markant minska risken för att det blir alvarligare attacker i framtiden. Bara de, inte SÄPO, besitter den nödvändiga kunskapen och verktygen för uppgiften. Frågan är bara om deras insikter i radikaliseringsprocesser någonsin kommer att förvandlas till konkreta verktyg. Och det i sin tur beror på om Sverige vill gå den amerikanska vägen och satsa allt på att skapa en säkerhetsstat eller att satsa mer på svenskarna, dvs. även muslimerna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar