Oidipus i USA?

Winston Churchill sägs ha sagt att det bästa argumentet mot demokrati är ett femminuters samtal med en genomsnittlig röstberättigad person. När man idag ser på konflikten om moskébygget i New York blir man lätt desillusionerad i frågan om hur demokratier skulle bidra till ett mer rationellt liv och leverne.

Demonstranter, bloggare, och offentliga personer uttalar sig mot att amerikanska muslimer ska få bygga ett kulturcentrum med en bönelokal nära Ground Zero där också många oskyldiga muslimer dog 2011. Även en av de första brandmännen på plats var muslim. Det tragikomiska är att den kristna pastor som blivit berömd för att vilja bränna koraner på bål sade att han skulle avstå ifall moskébygget skulle läggas på is.

Vi ser ofta antika Grekland som vår rationella och demokratiska civilisations vagga. Men redan grekiska tragedier visade en bild av ett samhälle där demokratins brister och livets irrationalitet var uppenbara. I Euripides Hekuba är atenarna starka förespråkare för att en oskyldig ung kvinna ska offras till Akilles minne. Och i Sofokles Oidipus tror sig huvudpersonen ha allt under kontroll tills han inser att han har dödat sin far och gift sig med sin mor.

Inte ens de filosofer som vi ser som grundvalar för det rationella och vetenskapliga avviker från bilden. Varken Aristoteles eller Platon förordade folkets obegränsade makt då de var rädda för att ”pöbelns” styre skulle urarta. Socrates som ställde folket inför svåra moraliska och rationella dilemma med sina besvärliga frågor tolererades bara när det gick bra för Aten. Då tiderna blev mer oroliga avrättades han ”demokratiskt” av en stor jurydomstol som trodde sig vara moralens väktare.

Muslimerna i USA känner sig idag utsatta och hårt pressade för att några galningar lyckades kraschlanda mitt i New York 2001. Av någon anledning verkar väldigt många medborgare i världens största demokrati nu tro att det är de amerikanska muslimerna som ska betala för detta.

Demokrati må vara det bästa vi har. I ett annat sammanhang sade Churchill att har tror på demokrati eftersom den frigör alla människors energi. Men problemet är att dessa energier ibland riktas åt destruktiva håll. Atenarna ångrade sig efteråt att de hade dömt Socrates till döden och förhoppningsvis lärde sig något.

Hoppas att amerikaner inte hinner skada sitt samhälle för mycket, döda sina förfäders dröm om frihet och våldta den ödmjukhet och förståelse för annorlunda människor som demokratier bygger på, och inte blir som Oidipus som till sist stack ut sina egna ögon. Våra största fiender är inte alltid de människor som är annorlunda utan oss själva.