Vem vet vad islamism är?

SVT visade häromdan ett intressant program om islam, Dokument inifrån: Slaget om muslimerna. Ett av budskapen var att de muslimska organisationerna i Sverige är islamistiska. Själv är jag osäker på vad islamism verkligen betyder och vem som är islamist. Rent instinktivt skulle jag kunna ta upp rörelser som Jama'at-i-Islami med dess grundare Mawdudi och Muslimska Brödraskapet med dess huvudideolog Sayyed Qutb vars tankar sägs ha varit en inspiration för Bin Ladin. Även Hizbollah nämns ofta som en islamistisk grupp. Att säga att svenska muslimska organisationer hamnar i samma kategori låter främmande.

Men å andra sidan har AKP som har regeringsmakten i Turkiet ibland betraktats som ”ett moderat” islamistiskt parti. Och visserligen, om jag minns rätt, nämndes begreppet ”moderat islamism” då programledaren pratade om de svenska organisationerna. Om islamism i allmänhet handlar om att göra en politisk läsning av Koranen, eller att låta ens religiösa tankar påverka ens politiska åsikter, så har vi minst två kategorier som skiljer sig väsentligt åt.

De mer radikala islamisterna strävar efter en snabbare och mer radikal samhällsförändring. Visserligen har de Profetens samhälle i Medina som sin förebild men samtidigt är de beredda att göra Ijtihad (självständiga resonemang) för att anpassa det traditionella samhällslivets regler till ett modernare samhälle. De mer moderata islamisterna strävar också efter en islamisering av samhället, men med mer anspråkslösa målsättningar. Den praktiska målsättningen är att ge muslimerna en möjlighet att leva sitt privata och offentliga liv som muslimer och den teoretiska grunden är att ens grundvärderingar ska påverka även det politiska livet.

Att kunna leva enligt sina värderingar är inte en självklarhet. I Turkiet och Frankrike har individens rätt att kunna klä sig anspråkslöst varit ifrågasatt då muslimska kvinnors rätt att bära slöja har ifrågasatts. Många muslimers kamp för individens rätt att välja sin egen klädsel borde ses som en förstärning av det liberala samhället där islamofobin har lett till inskränkningar av den individuella friheten.

Att låta sina grundvärderingar påverka det offentliga livet borde inte heller vara något nytt i liberala samhällen där t.ex. kristendemokratiska partier ibland haft ett stort inflytande på samhällslivet. Det vore förmätet att tro att inga privata trosuppfattningar någonsin skulle påverka politiken, hur man röstar i val eller vilka lösningar man förespråkar på olika samhällsproblem.

Detta är lätt att glömma när man kommer i kontakt med muslimer som faktiskt har politiska åsikter och kämpar för sina religiösa rättigheter. Det är också lätt att glömma att demokrati i grunden endast är ett system för att låta människors egna åsikter styra politiken, och att liberalismen i grunden endast är till för att betona individens frihet gentemot staten. Det demokratiska samhället har per definition utrymme även för muslimerna och liberalismen borde inte låtas urarta till islamofobernas inskränkningar av muslimernas privata och samhälleliga rättigheter.

Visserligen kan många av de islamiska organisationernas åsikter kännas främmande för icke-muslimer och även för många andra muslimer. Men, som i de flesta religionerna, har kampen om tolkningen pågått länge och kommer att fortsätta i framtiden. Så länge Koranens budskap om att ”det finns inget tvång i religionen” styr debatten i Sverige borde det liberala och demokratiska samhället sova tryggt.