Varför fungerar inte rationell kohandel i Mellanöstern?

Alla vet att det är svårt att skapa fred i Mellanöstern. Som en till synes rationell västerlänning är det dock ibland svårt att förstår varför det inte går att hitta en ömsesidigt acceptabel förhandlingslösning. Den moderna diplomatens magkänsla säger att vägen till fred går genom an rationell kohandel: om en part ger upp en bit land så ska den andra parten få kompensation någon annanstans. Men trots att det finns en möjlighet att åstadkomma detta i Israel/Palestina så har alla förhandlingslösningar, om man ens nått till konkreta förslag, förkastats.

Långa konflikter är ofta präglade av starka politiska ideologier, nationalism eller religion. Sådana långdragna konflikter kräver andra infallsvinklar då sakfrågans värde inte alltid går att mäta i dollar eller kvadratmeter i mark. Istället behövs det åtgärder som skapar tilltalande symbolik och känslor. De minskar inte sakfrågans värde men slår in de mer rationella kohandelsavtalen i mer acceptabla kläder i och med att man visar att man bryr sig om högre värden som inte överges.

En intressant enkätundersökning bland israeler och palestinier tyder på detta skulle kunna vara en möjlig öppning i den långa konflikten. Om rationella ”mark eller ersättning för fred” avtal kombineras med en officiell ursäkt från Israel för allt lidande som palestinierna utsatts för efter 1948 års krig så är palestinierna mer villiga att acceptera avtalet. På samma sätt är israelerna mer benägna att acceptera rationell kohandel om den kombineras med ett symboliskt erkännande av staten Israel.

Ideologins tid verkar för tillfället vara över efter kalla krigets slut. Men nationalism och religion fortsätter att inte bara bidra till krigsutbrott men ofta också sätter käppar i hjulen i försöken att finna ett ömsesidigt acceptabelt fredsavtal och varaktig fred. Då, även i denna till synes rationell tidsålder, måste fredsmäklarna lära sig att prata religionens och nationalismens språk. Detta gäller både förebyggandet av krigsutbrott och försöken att få slut på våld då det otänkbara redan har hänt.

http://www.nytimes.com/2009/01/25/opinion/25atran.html?_r=1&scp=8&sq=sacred%20land&st=cse