Demokrati och Shia islam

Om du är intresserad av att läsa om ett demokrativänligt Shia-perspektiv, kolla upp denna länk till SvD-opinion.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_389999.svd

Islam och demokrati eller demokrati och islam?

Ordningen spelar roll. Det är skillnad på att undra om islam är förenlig med demokrati eller om demokrati är förenlig med islam. Beroende på ordningen väljer man inte bara sina prioriteringar men även svar. En muslim skulle oftast ställa frågan om demokrati är förenlig islam eftersom islam då framställs som grunden för jämförelsen. Men vad blir svaret då?

Svaret är både ja och nej. Om man med demokrati menar ett samhällssystem där medborgarna själva väljer vilka lagar som ska styra landet så är svaret ja. Det finns två anledningar för detta. För det första så lämnade Profeten Muhammed (puh) inga detaljerade anvisningar om hur ett lands institutioner ska se ut. För det andra så finns det en stark princip i islam om att människan själv inför Gud ska välja vilken väg hon ska gå. Koranen är tydlig med att poängtera att det inte finns något tvång i religionen. Därmed skulle en diktatur beröva människan möjligheten att själv ta ansvar för sitt liv och samhället. När man själv deltar i kollektivt beslutsfattande har man Koranen och Profetens (puh) anvisningar som ledsagare, men friheten att välja rätt eller fel är en förutsättning för att kunna ta ansvar för sina handlingar inför Gud. Även om man väljer att följa en skriftlärds åsikter gör man ett aktivt val.

Om man med demokrati menar liberal demokrati så är svaret ofta nej. Liberal demokrati är inte bara ett samhällssystem där människor deltar i beslutsfattandet utan också ett normativt system med ett antal så kallade universella individuella rättigheter inkorporerade i rättsystemet. Det är inget kontroversiellt med att man har till exempel principen om rättsäkerhet grundlagsskyddad. Men ibland stämmer liberala demokratiers normer överens med en muslims förståelse av rättvisa och ibland gör de inte det. Därför är det föga troligt att muslimer skulle forma sin idealstat i enlighet med de normer som styr liberala demokratier.

Några muslimer menar att man inte ska delta i det politiska livet i liberala demokratier för att undvika att genom politiska kompromisser bli delaktig i normativt suspekta uppgörelser. Fördelen med deltagande är dock att man kan åtminstone delvis påverka den förda politiken. Dessutom kan det moraliska ansvaret bli större om man låter att bli att försöka påverka allmänna angelägenheter åt vad man anser är rätt riktning.

Men om det fanns en muslimsk stat, vem skulle styra den? Många muslimer menar att Profeten Muhammed (puh) och hans efterföljare med sina exempel som statsöverhuvuden etablerade ett förbindande praxis där statens angelägenheter ska förvaltas av en person (Kalif eller Amir). Detta står inte i kontrast med demokrati om han är folkvald. Man kan även ge honom livslångt mandat så länge han inte missbrukar makt. Men islams historia visar att risken för maktmissbruk och svårigheterna med att avsätta honom ökar med livslångt mandat.

Oavsett hur man gör så står individens rätt och skyldighet att själv välja mellan rätt och fel i centrum i Koranen. Oavsett om man bor i en liberal demokrati eller i en muslimsk stat så är det viktigt att muslimerna deltar i att forma samhällslivet. Ansvaret kan inte överlåtas till någon annan.

Varför Sverige behöver islam

Sverige behöver islam och muslimer för att klara av att bevara ett anständigt samhälle i en globaliserad värld där ökad individualism och egoism hotar ansvartagandet för våra medmänniskor. Detta är speciellt viktigt idag då den ekonomiska nedgången hotar flera svenskars trygghet.

Möten med andra sätt att tänka har alltid stått på mänsklighetens agenda. Deras största budbärare har varit imperier som skapat både omfattande geografiska smältdegel och konflikthärvor. I en mindre skala har människors rörlighet och kontakter med grannländer och ibland även med grannbyn alltid utsatt oss för moraliska och praktiska problem med att organisera våra liv och legitimera vårt sätt att leva. Idag består globaliseringen till en stor del i att den individualistiska människosynen och samhällsordningen sprider sig till resten av världen och skjuter undan äldre normer även i västvärlden.

Att idéer sprider sig och förstärks är inte ont i sig, men utan ansvarstagande har den individuella friheten ofta förödande konsekvenser. Detta protesterar många muslimer emot och många svenskar med t.ex. kristen religiös identitet instämmer säkert i detta försvar för ansvarstagandet. Det är inte friheten att välja som muslimerna klagar över eftersom de anser att denna frihet är inbyggd i människan. Problemet är konsekvenserna av våra val.
Detta ansvarsfulla tänkande förknippas sällan med muslimer av svenskarna.

Om en muslim t.ex. inte dricker alkohol antas detta bero på en total avsaknad av individuell frihet och en total underkastelse till kollektivets hårda regler. Ändå handlar detta inte bara om regler utan om att som en individ med fri vilja ta ansvar för den andre och samhällets väl. Visserligen kan många människor dricka med måtta, som flera svenskar brukar argumentera, men mer och mer sällan tar man hänsyn till de svagaste i samhället. Denna logik styr mycket av muslimernas agerande och är en tillgång i försvaret av ett anständigt svenskt samhälle. Det borde inte vara svårt att förstå för dem som värnar om den svenska välfärdsstaten, där medborgarna tar ansvar för varandras väl.

Ovanstående exempel kan härledas från en mer generell princip där muslimer försöker undvika att utsätta både sig själva och andra människor för frestelser som kan vara skadliga. Detta gör man genom att inte uppmuntra till huvudlös frihet eftersom både de svagaste individerna och hela samhället kan ta skada. Jag ser inga stora skillnader mellan detta ansvarsfulla tänkande och de religiösa och ideologiska grunder som Sverige byggdes på. Därför borde ökade kontakter med islam ses som en möjlighet och inte som ett problem då grunderna för det svenska samhället hotas av individualisering och egoism som globalisering medfört.

Att invandring diskuteras både som ett problem och en möjlighet i samhällsekonomiska debatter är bekant. Men när integrationsfrågorna tas upp blir islam och muslimerna oftast betraktade bara som ett problem eller hot mot svenska normer. Låt oss också kunna se möjligheter i möten med andra religioner och inte envist tro att ingen annan har något vettigt att erbjuda oss. Vi behöver flera som bryr sig om sina medmänniskor i dessa svåra tider. Detta är inte ett argument för ökad invandring utan en uppmaning att tillvarata de positiva normer som många svenskar kanske inte vet finns hos invandrare.

Med en återgång till ökat ansvarstagande för våra medmänniskor kan globaliseringen bli mindre av ett hot mot ett anständigt liv i Sverige. Dessutom kan integrationen av invandrarna bli en mer givande process för svenskarna än att bara få äta mer kebab eller att tvinga muslimska kvinnor att skaka hand med Carl Hamilton.